Det är invandrarnas fel

Jag tycker det är oerhört fascinerande att så många s.k. borgerliga politiker vill försvara ansatsen att samarbeta med Sverigedemokraterna och bland dessa finns en bubblande aggresivitet att hugga på varje publicering som görs där det orimliga i detta påpekas. Det är antingen brunsmetning eller mobbning på sandlådenivå. Dessutom är det inte alltför sällan kritikerna har svårt att hålla sig från diverse namnkallande vilket givetvis ger extra bränsle att hugga ännu hårdare. Det sorgliga i denna pajkastning är att de viktiga och grundläggande frågeställningarna då hamnar i skymundan.

Jag ska därför lista 10 vanligt förekommande galna påhitt som används i argumentation mot invandring.

1. Pull-faktorer

För den som inte känner till uttrycket så är en pull-faktor tänkt att beskriva någon sorts signalering från ett potentiellt mottagarland som attraherar migreringsbenägna människor. Detta kan exempelvis röra sig om fördelaktiga asylregler eller andra migrationslagar som gör det relativt sett enklare att erhålla uppehållstillstånd. Lösningarna som föreslås är oftast hårdare regler, hårdare tag mot dem som nekats, samt tydligare signalering i linje med "kom inte hit, det är ingen idé".
Det vansinniga i de här tankegångarna är att man resonerar kring människors livsavgörande val på någon sorts cirkulär metanivå. Sverige, exempelvis, är ju ett underbart land att bo och leva i. Som en sann Sverigevän måste jag hävda att det i sig borde räcka gott för att vem som helst som inte bor här ska vilja göra det. Dessutom är Sverige inte en hemlig klubb för inbördes beundran utan att Sverige är bra vill åtminstone jag skryta vitt och brett om så fort jag får tillfälle. Resten av argumentationen för pull-faktorer bygger på cirkelresonemang. Vi ska minska viljan hos migranter att söka sig hit genom att göra det svårare att få stanna vilket innebär att färre kommer söka sig hit. Då räcker det väl med att bara säga vi ska göra det svårare att få stanna här. På det sättet får vi ju färre invandrare.
Det mest tragiska vad gäller pull-faktorer är när man använder det som argument för att så många människor dör på den farliga vägen över medelhavet. Istället för att etablera säkra och legala vägar till Europa så vill man släcka hoppet hos de människor som vill hit så att de inte riskerar livet på sig själva och sina barn i försöken att ta sig hit. Mycket märklig syn på våra medmänniskor.

2. Medborgare ska prioriteras

Denna galenskap är nog den lurigaste och nog också den som oftast letar sig in bland intellektuella och högutbildade i vårt samhälle. Det kluriga ligger i ska:et i mitten. Egentligen borde det skrivas som ett faktum snarare än som ett mål. D.v.s., medborgare prioriteras. P.g.a. både internationella och nationella lagar och regler så kommer Sverige och andra länder inte ifrån att prioritera sina egna medborgare. Inte för att vi heller motsätter oss att göra det men det är helt enkelt bara att konstatera faktum. Jag skulle nästan vilja dra det så långt att påstå att medborgarskap i rent formell mening egentligen bara indirekt innebär rättigheter för den enskilde medan det snarare handlar om skyldigheter hos staten gentemot den enskilde. Nåväl, nog med hårklyveriet. Grundproblemet är att de flesta av oss som har Svenskt medborgarskap inte har gjort ett jota i motprestation för att få det. Vi har bara haft turen att födas här. Så långt inga problem, vi får helt enkelt acceptera och ta emot det Svenska medborgarskapet och vara tacksamma för att vi hade den turen. Inget konstigt med det. Vad som dock är rimligt att kräva av oss i utbyte är ett litet uns av ödmjukhet inför de privilegier det innebär. Att använda medborgarskap som utgångspunkt i en argumentation mot invandring är snudd på osmakligt. Som medborgare prioriteras vi redan och kommer alltid att prioriteras så oerhört mycket mer. Men vår stats ansvar slutar inte vid oss medborgare utan innefattar även ansvar för alla de människor som har valt att bosätta sig här.

3. Brottsligheten ökar

Här spelar statistiken många ett spratt. Andelen utrikesfödda bland grova våldsbrottslingar samt andelen våldsbrottslingar bland utrikesfödda är två helt olika saker. Dock verkar många vilja förbise det. Man skulle kunna jämföra med hur svarta betraktas i USA, eller araber i flygtrafiken, eller romer i Sverige. Man kan helt enkelt inte kollektivbestraffa en hel grupp människor bara för att en liten andel av dem är rötägg. Ja, andelen våldsbrottslingar bland utrikesfödda i Sverige är mycket liten. Exempelvis, 2017 anmäldes 6 810 våldtäkter mot kvinna eller flicka. 2017 hade vi 1 877 050 utrikesfödda i Sverige. Även om alla dessa våldtäkter hade utförts av utrikesfödda män (låt oss anta att hälften av de utrikesfödda är män) och alla våldtäkter utfördes av unika män skulle det innefatta ca 0.7% av de utrikesfödda männen. Slutsatsen vi kan dra är att åtminstone 99.3% av dem inte våldtog någon under 2017. Det är illa nog att en svart man i USA löper mycket större risk att bli stoppad av polis eller att en arab oftare råkar ut för en "slumpmässig" extrakoll i flygplatsens säkerhetskontroll. Men steget från det till att inskränka allas fri- och rättigheter genom exempelvis flygförbud för araber eller utegångsförbud för svarta måste ändå betraktas som absurt. Att använda ökad brottslighet som argument mot invandring är av samma natur. Man kan inte straffa en hel grupp människor genom att begränsa deras fri- och rättigheter bara för att människor från den gruppen är överrepresenterad bland våldsverkare. Det är inget mindre än ett rättshaveri.

4. Invandring kostar mer än den smakar

Lustigt nog används detta resonemang även bland vissa som förespråkar invandring men då givetvis i omvänd mening. I båda fallen tycker jag det är både märkligt och obehagligt att man ställer människors frihet mot värdet, eller ovärdet, av det de bidrar med till i samhället. Tänk om vi skulle applicera liknande resonemang mot exempelvis handikappade, förtids- och sjukpensionärer, långtidsarbetslösa m.m.?

5. Fattiga och lågutbildade invandrare ökar klyftorna

Det här argumentet är nog det som bygger på den mest unkna människosynen. Jag har väldigt svårt att tro att människor som kommer till Sverige i någon betydelsefull utsträckning blir fattigare efter att de kommit hit, snarare tvärtom. De flesta fattiga invandrare var fattiga redan innan de kom. D.v.s., den faktiska klyftan fanns redan där. Skillnaden är bara avstånd och landsgränser. Om avståndet och landsgränsen är det avgörande så skulle vi enligt samma logik även kunna göra oss av med fattiga människor för att minska på klyftorna. De praktiska hindrena som exempelvis medborgarrättigheter m.m. skulle säkert kunna undvikas om viljan fanns. Nu får vi innerligt hoppas att den viljan inte finns och vidare att den bakomliggande drivkraften till den oviljan också driver oss till att inte göra skillnad på fattiga och fattiga.

6. Kulturkrockar

För mig har uttrycket kulturkrock alltid haft en övervägande positiv klang. Visst, ibland kan dessa krockar vara smärtsamma och obekväma men nästan alltid finns där lärdom och utveckling att hämta. För båda parter i krocken. Att hålla olika kulturer separerade föder alienering. Att låta dem krocka ger en möjlighet till ökad förståelse och ökad tolerans. Återigen för båda parter i krocken. Denna förståelse och tolerans kommer inte nödvändigtvis av sig själv utan kan i många fall behöva stimuleras på olika sätt. Personligen kan man börja med att ha ett öppet sinnelag, det är en grundförutsättning. Min utgångspunkt i denna fråga är att vilka traditioner, sätt att leva, firade högtider, m.m. som andra människor har ska jag helt enkelt strunta fullständigt i om jag ska kunna försvara min rätt att ha mina traditioner, leva på mitt sätt, samt fira mina högtider. Dessutom tror jag att den öppenhet och tolerans som åtminstone jag fick lära mig i grundskolan riskerar att gå förlorad om jag inte får använding för det. Ju mer åtskild jag håller mig från andra kulturer desto mer sluten och fördomsfull blir jag.

7. Islamisering

Att Sverige islamiseras av invandringen är rent struntprat. Att antalet muslimer ökar i Sverige som en naturlig effekt av att muslimer migrerar hit torde ju vara en självklarhet för alla med grundläggande matematikkunskaper. Men detta är ju ett nollsummespel. Muslimer som kommer hit var ju förmodligen det redan innan de kom hit. Att människor får tro på vad de vill är ju trots allt skyddat i vår grundlag. På liknande sätt som vi inte kan straffa alla invandrare för att några få är våldsverkare så kan vi inte heller straffa alla muslimer som vill komma till Sverige bara för att några få av dem är islamistiska extremister. Sedan finns även de, om än inte lika vanligt förekommande, som påstår att den stora massan muslimska migranter som söker sig till Europa och Sverige skulle ingå i någon sorts välorkestrerad islamistisk invasion. Detta är bara konspiratoriskt trams. Vidare finns också de som hävdar att muslimer inte vill integreras i Sverige. Antingen har de inte förstått vad integration är eller så misstolkar de, medvetet eller omedvetet, det till att betyda assimilering.

8. Vår välfärd klarar inte mer

Detta är både falskt och galet.
Låt mig börja med varför det är falskt. Att många nyanlända hamnar på mottagarsidan i vårt välfärdssystem är inte särskilt konstigt. Problemet med överbelastning beror ju på att vi inte lyckas skapa förutsättningar för dem att byta sida tillräckligt snabbt. Det blir lite som att ge upp och säga att vår välfärd inte klarar mer pga stora antal sjukskrivningar istället för att fokusera på orsakerna till det ökade antalet sjukskrivningar och hur man kan minska det samt hur de som redan blivit det kan rehabiliteras bättre och snabbare.
Så till varför det är galet. Att integrera nya människor i ett land kostar skattepengar. Inte tutal om det. Men allt växande kostar ju pengar. Inte pratar vi om att minska födslotalen pga att kostnaderna för barnavården eller barnbidragen skjuter i höjden. Inte pratar vi om att minska antalet åldringar för att pensionerna tynar och kostnaderna för äldrevård skenar. Nej, vi anpassar vårt välfärdssystem efter de nya förutsättningarna. Varför ska invandrare inte betraktas på samma sätt? De flesta som kommer hit gör ju det med målet att stanna för gott och bli en del av det svenska folket. Om Sverige har ett generöst bidragssystem som attraherar fattiga människor att flytta hit för att leva på dessa bidrag ligger problemet snarare i vårt bidragssystem än i att de har friheten att flytta hit.

9. Demografin förskjuts / folkutbyte / import av människor

Problemet med detta argument är att man utgår från massan och inte individen. Folkvandringar och stora migrationsflöden är en effekt av att många enskilda människor av olika anledningar och av ett antal olika yttre omständigheter bestämmer sig för att röra på sig. Visst kan man argumentera för att de yttre, ofta mycket negativa, omständigheterna som får folk att röra på sig ska bekämpas men det i sig är ju inte ett argument mot migration. Friheten att kunna röra på sig är däremot något jag själv uppskattar väldigt mycket och något jag inte vill missunna någon. Det är en frihet vi i västvärlden ofta tar för given. Om det innebär att demografin förskjuts så är det helt enkelt något vi måste acceptera. Att begränsa immigrationen och/eller emigration för att bevara en specifik demografi är något som snarare hör hemma i diktaturer som Nordkorea. Förklara för mig varför du tycker att det är fel att hindra svenskar från att flytta utomlands. Använd sedan samma svar för att förklara varför vi ska låta bli att hindra människor att flytta hit. Samhällen förändras hela tiden och det är inget konstigt med det. Att klamra sig fast vid det som varit är inte bara dumt utan också meningslöst. Man kommer ändå aldrig att klara av att stå emot kraften hos många enskilda individers strävan efter ett bättre liv för sig och sina familjer.

10. Riktiga flyktingar

När det kommer till asylinvandringen som många med rätta har svårt att argumentera emot så tar man ibland till detta grepp för att kunna klämma åt även den. De som vill ta sig hit är ändå inte riktiga flyktingar med riktiga asylskäl. De brukar kallas ekonomiska migranter. Det är inte heller ovanligt att högt uppsatta politiska ledare runtom i Europa åberopar detta som argument för att antingen göra det besvärligare eller helt enkelt avstå från att underlätta för migranter att ta sig till vår kontinent. Att ge flyktingar en fristad i enlighet med FN:s deklaration av mänskliga rättigheter borde vara en självklarhet. Även om man bara är emot ekonomiska migranter så borde man snabbt kunna inse att för att kunna garantera männsikor med riktiga asylskäl en fristad så är det i princip omöjligt att undvika få med en del av de andra på köpet.

~~~

Nu kanske det är någon som tror att jag förespråkar en fri oreglerad invandring. Jag vill härmed med all önskvärd tydlighet påpeka att både starka gränskontroller och en reglerad invandring är ytterst nödvändiga. Det finns två avgörande anledningar till att så är fallet. För att kunna främja brottsbekämpning är det kritiskt att våra gränskontroller fungerar. Att brottslingar kan röra sig fritt över våra gränser rimmar väldigt illa med de polisiära begränsingarna våra gränser utgör.

Vidare ska vi även begränsa volymerna av migranter till den grad att vi hinner anpassa våra samhällssystem efter de nya förutsättningarna. Nu kanske många reagerar och säger att jag talar emot mig själv. Det gör jag inte. Att begränsa invandringen för att vi ska få tid på oss att anpassa våra samhällssystemen till de nya förutsättningarna är inte samma sak som att göra det för att försöka bevara och klamra sig fast vid system som är trasiga. Målet är ju att inte i onödan behöva neka någon att komma till Sverige.

Ett annat missförstånd som jag ofta stöter på är att vi tar emot invandrare för att få någon sorts godhetspoäng. Det vill säga något i stil med: se på oss, så duktiga vi är som hjälper så många. Godhetsknarkande godhetsapostlar m.m.. Även om godhet i sig inte är fel så handlar det ju inte om det. Det är ju snarare ett gediget orubbligt rättspatos och ett liberalt rättvisetänk (obs, inte att beblanda med den socialistiska diton) som ligger bakom.