Godhetsapostlar

Jag har funderat en del kring dessa uttryck som cirkulerar i olika bruna sammanhang av varierande nyans i vårt politiska samhälle.

Godhetsapostel är onekligen en av dem som fäster sig snabbt. Ordet har en episk, och till och med biblisk, klang. Det används som ett nedsättande samlingsnamn på människor som närmast skulle kunna beskrivas som dumsnälla av grandiosa mått. Så dumsnälla att deras idioti riskerar att störta vårt samhälle i avgrunden. Det är åtminstone så jag har förstått det.

Det används nästan uteslutande för att beskriva flykting- och/eller invandrarvänliga människor. D.v.s. för att angripa det förestående problemet att fattiga s.k. icke-svenskar kommer till Sverige i stora antal och utarmar vår välfärd.

Vad jag inte förstår är varför de begränsar sig till det. Det finns ju massor av s.k. svenskar som också bidrar till att utarma vår välfärd. Då tänker jag inte på de som lurar och bedrar utan vanliga hederliga långtidsarbetslösa, långtidssjukskrivna, förtidspensionärer, åldringar, m.m..
Varför ska vi vara dumsnälla mot dem?
I synnerhet med tanke på den nära förestående åldringskris som kommer riskera att driva vårt samhälle i avgrunden. Nej, jag tycker man ska vara konsekvent. Är man mot godhetsapostlar så är man. Annars blir det lite sila mygg och svälja kameler av allting.