En tanke jag tänkt förut men som nu offentligt bekräftas av en moderat riksdagsman. Givetvis kan en sådan strategi inte drivas innan vi har ett faktiskt valresultat men alla dessa "om" och "men" inför höstens val gör tanken extra kittlande.
Rent logiskt torde det ju vara självklart. De tre troligast största partierna S, M och SD kommer inte att stötta eller vilja ha stöd från de andra två. Även om övriga partier skulle stödja en av dem skulle de andra två ställa sig på tvären och orsaka ett besvärligt parlamentariskt läge.
Däremot finns det inga avgrundsdjup mellan varken M och C samt mellan S och C. Givetvis är ju tanken att det mindre partiet ska stötta det större men varför skulle inte det omvända kunna fungera. Detta skulle dessutom göra SD helt maktlöst, vilket torde tilltala alla inblandade i en sådan konstellation. Alltså, Annie Lööf som statsminister i en regering med antingen M (L och KD kan kanske få vara med) eller S och sedan passivt stöd från den andra.
No comments:
Post a Comment