Börjar inte den här anti-PK grejen vara ganska uttjatad nu? Vi känner alla till storyn många drabbade journalister och tyckonomer berättar. Journalisten eller tyckonomen i fråga har sett tillräckligt mycket av sanningen och klarar inte längre av att undanhålla den från allmänheten. De har gett sig utanför den s k PK-zonen och uttryckt något "olämpligt" och därefter, i bästa fall, getts ett val att antingen pudla ordentligt för det eller, i värsta fall, bli persona non grata utan livlinor.
Oavsett vad man tycker i den faktiska frågan övertrampet skett är det ju fruktansvärt att personer ska behöva genomgå den utfrysning/mobbning/deplattformering det innebär att bli icke önskvärd. Vi borde ju ha högre i tak, kunna hålla god ton, även när vi diskuterar moraliskt svåra frågor, eller hur?
Allt detta är ju behjärtansvärda resonemang, det tror jag ingen motsätter sig. Det finns dock ett gnagande problem i bakgrunden. Varför är det så att PK-eliten som nu leder "The Moral High Ground" och definierar vad som är PK ser så allvarligt på att människor med inflytande (många läsare, följare, etc.) ger sig utanför ramen att det rättfärdigar en behandling ingen egentligen ska behöva utstå? Var kommer denna ängslighet inför de moraliskt svåra frågorna ifrån?
Låt oss därför direkt göra en djupdykning i ett av de problemområden som ofta föranleder en sådan här behandling. Påvisad korrelation mellan viss typ av brottslighet och ras/etnicitet/religion. Förklaringsmodellen må vara mångbottnad och socioekonomiska förhållanden kan sannolikt bara förklara en del av denna korrelation. Nu är det iofs inte den rent tekniska statistiska analysen som är bristfällig utan problemet ligger snarare i den bristande konsekvensanalys av resultatens innebörd. Om vi för sakens skull antar att vi kan isolera och kontrollera alla andra faktorer, såsom exempelvis socioekonomiska förutsättningar, och därefter kan påvisa en tydlig korrelation mellan exempelvis etnicitet och representation i överfallsvåldtäktsstatistiken; vilken konsekvens och aktion bör den kunskapen leda till? I vilket syfte vill vi ta reda på sanningen? Det är denna konsekvensanalys som ofta saknas. I förlängningen skulle man kunna kategorisera denna typ av kunskap och fakta tillsammans med rasbiologiska studier. Exempelvis korrelation mellan ras och intelligens. Det är inte kunskapen/sanningen i sig som är det problematiska utan konsekvenserna av användning av den kunskapen skulle kunna få.
Det finns en annan aspekt av det också. Mertons "självuppfyllande profetia" fångar detta väldigt bra. Mänskligt beteende formas oerhört mycket av omgivningens förväntningar på den.
Det finns även en tredje aspekt av det som människor har svårt att förhålla sig nyktert till när det gäller exemeplvis brottsstatistik. Det brukar ofta avfärdas i raljerande uttryck i linje med "inte alla ..." etc. vilket är oerhört olyckligt och fördummar debatten. Anta att vi analyserar två grupper. Låt grupp A definiera en viss ras/etnicitet/religion och grupp B definiera en typ av brottslingar, exempelvis överfallsvåldtäktsmän. Grupp A är uteslutande mångfalt större än grupp B. Problemet är när man inte kan skilja på måtten andelen A i B och andelen B i A.
När det kommer till brottsförebyggande och -bekämpande verksamhet är fokus på andel A i B helt och hållet relevant medan andelen B i A är av mindre intresse.
Däremot om det handlar om politik och åtgärder som påverkar hela eller stora delar av grupp A så måste det senare, dvs andel B i A, ha en mycket större betydelse. Annars kommer den stora gruppen A som helhet att kollektivt behöva bära ett orimligt stort ansvar för de problem den mycket mindre gruppen B orsakar. Det finns liksom ingen rim och reson i det.
Man skulle kunna jämföra det med att utfärda ett generellt utegångsförbud för män efter exv kl 22 eftersom män är överrepresenterade i all våldsbrottsstatistik. Även om det sannolikt drastiskt skulle reducera antalet brott som överfallsvåldtäkter och misshandel så saknar det rim och reson. En förhållandevis liten grupp rötägg ska inte få förstöra så mycket för så många.
Nu till pudelns kärna. De flesta motsätter sig generella åtgärder som beskrivet ovan mot män men långt ifrån alla ser motsvarande åtgärder mot etnoreligiösa grupper som orimliga. Hur kommer det sig? Det är här jag tror PK-elitens dilemma blir tydligt. Generaliseringar av grupper är vanskliga. De bygger inte på fakta och sanningar. De är känslomässiga. Det finns säkert någon som vill resonera evolutionistiskt kring nyttan av mänskliga fördomar. Exempelvis det rimliga i att lägga benen på ryggen när man stöter på ett lejon eftersom man vid tidigare tillfällen blivit attackerad även om man inte vet om "alla lejon" är farliga.
Dessutom leder dessa generaliseringar också till att konsekvenserna som förespråkas inte ligger i paritet med de problem som uppdagats. Islam som religion och dess etnoreligiösa kulturer behöver kunna kritiseras för skev kvinnosyn, hederskultur, etc. Inte för att kunna skärma sig ytterligare från den utan för att på riktigt kunna påverka den i rätt riktning. Vi är först och främst människor. Det är oerhört många, framförallt kvinnor och barn, som far illa av dessa kulturer.
– Ok, vi har uppdagat och tydliggjort ett problem inom denna grupp, vilka politiska åtgärder föreslås?
– Sparka ut de vi kan och släpp inte in några fler.
– Wait, what? Hur skulle det vara till någon nytta?
– Det spelar ingen roll. Det är inte vårt problem.
Tyvärr är det alltför många som resonerar på detta sätt. Är det rimligt eller ens önskvärt att hantera problemet på det sättet? Kommer kvinnor och barn att drabbas i mindre utsträckning av dessa åtgärder? Jag tror sanningen är den att ju mer vi göds av information (hur sanningsenlig den än är) såsom andel A i B o.d. tillsammans med fokus på etnoreligionsbaserade förklaringsmodeller (hur verklighetsförankrade de än är) desto mer tenderar vi att se och förespråka dessa enkla lösningar. Det beror inte på att vi tar ett rationellt faktabaserat beslut utan beror på att det växande föraktet och hatet mot dessa kulturer resulterar i en alienering, och i värsta fall ett rent förakt och hat, mot människor som växt upp och lever i desamma. Vi dömer helt enkelt människor enligt samma principer vi dömde lejonet när vi satte benen på ryggen.
Dessa fördomsfulla egenskaper är allmänmänskliga oavsett om man förlitar sig på evolutionistiska förklaringsmodeller eller människans nedärvda felbarhet. Det den s k PK-eliten troligen försöker undvika i deras brutala behandling av frånfällingar är att göda dessa primitiva och känslobaserade fördomar. Historien visar att vi människor är kapabla till att i stunden rättfärdiga de mest fasansfulla behandlingar av varandra. Orsaken bakom dessa är nästan uteslutande övergödda fördomar.
No comments:
Post a Comment