Dags att släppa anti-PK tjafset nu

Börjar inte den här anti-PK grejen vara ganska uttjatad nu? Vi känner alla till storyn många drabbade journalister och tyckonomer berättar. Journalisten eller tyckonomen i fråga har sett tillräckligt mycket av sanningen och klarar inte längre av att undanhålla den från allmänheten. De har gett sig utanför den s k PK-zonen och uttryckt något "olämpligt" och därefter, i bästa fall, getts ett val att antingen pudla ordentligt för det eller, i värsta fall, bli persona non grata utan livlinor.

Oavsett vad man tycker i den faktiska frågan övertrampet skett är det ju fruktansvärt att personer ska behöva genomgå den utfrysning/mobbning/deplattformering det innebär att bli icke önskvärd. Vi borde ju ha högre i tak, kunna hålla god ton, även när vi diskuterar moraliskt svåra frågor, eller hur?

Allt detta är ju behjärtansvärda resonemang, det tror jag ingen motsätter sig. Det finns dock ett gnagande problem i bakgrunden. Varför är det så att PK-eliten som nu leder "The Moral High Ground" och definierar vad som är PK ser så allvarligt på att människor med inflytande (många läsare, följare, etc.) ger sig utanför ramen att det rättfärdigar en behandling ingen egentligen ska behöva utstå? Var kommer denna ängslighet inför de moraliskt svåra frågorna ifrån?

Låt oss därför direkt göra en djupdykning i ett av de problemområden som ofta föranleder en sådan här behandling. Påvisad korrelation mellan viss typ av brottslighet och ras/etnicitet/religion. Förklaringsmodellen må vara mångbottnad och socioekonomiska förhållanden kan sannolikt bara förklara en del av denna korrelation. Nu är det iofs inte den rent tekniska statistiska analysen som är bristfällig utan problemet ligger snarare i den bristande konsekvensanalys av resultatens innebörd. Om vi för sakens skull antar att vi kan isolera och kontrollera alla andra faktorer, såsom exempelvis socioekonomiska förutsättningar, och därefter kan påvisa en tydlig korrelation mellan exempelvis etnicitet och representation i överfallsvåldtäktsstatistiken; vilken konsekvens och aktion bör den kunskapen leda till? I vilket syfte vill vi ta reda på sanningen? Det är denna konsekvensanalys som ofta saknas. I förlängningen skulle man kunna kategorisera denna typ av kunskap och fakta tillsammans med rasbiologiska studier. Exempelvis korrelation mellan ras och intelligens. Det är inte kunskapen/sanningen i sig som är det problematiska utan konsekvenserna av användning av den kunskapen skulle kunna få.

Det finns en annan aspekt av det också. Mertons "självuppfyllande profetia" fångar detta väldigt bra. Mänskligt beteende formas oerhört mycket av omgivningens förväntningar på den.

Det finns även en tredje aspekt av det som människor har svårt att förhålla sig nyktert till när det gäller exemeplvis brottsstatistik. Det brukar ofta avfärdas i raljerande uttryck i linje med "inte alla ..." etc. vilket är oerhört olyckligt och fördummar debatten. Anta att vi analyserar två grupper. Låt grupp A definiera en viss ras/etnicitet/religion och grupp B definiera en typ av brottslingar, exempelvis överfallsvåldtäktsmän. Grupp A är uteslutande mångfalt större än grupp B. Problemet är när man inte kan skilja på måtten andelen A i B och andelen B i A.

När det kommer till brottsförebyggande och -bekämpande verksamhet är fokus på andel A i B helt och hållet relevant medan andelen B i A är av mindre intresse.

Däremot om det handlar om politik och åtgärder som påverkar hela eller stora delar av grupp A så måste det senare, dvs andel B i A, ha en mycket större betydelse. Annars kommer den stora gruppen A som helhet att kollektivt behöva bära ett orimligt stort ansvar för de problem den mycket mindre gruppen B orsakar. Det finns liksom ingen rim och reson i det.

Man skulle kunna jämföra det med att utfärda ett generellt utegångsförbud för män efter exv kl 22 eftersom män är överrepresenterade i all våldsbrottsstatistik. Även om det sannolikt drastiskt skulle reducera antalet brott som överfallsvåldtäkter och misshandel så saknar det rim och reson. En förhållandevis liten grupp rötägg ska inte få förstöra så mycket för så många.

Nu till pudelns kärna. De flesta motsätter sig generella åtgärder som beskrivet ovan mot män men långt ifrån alla ser motsvarande åtgärder mot etnoreligiösa grupper som orimliga. Hur kommer det sig? Det är här jag tror PK-elitens dilemma blir tydligt. Generaliseringar av grupper är vanskliga. De bygger inte på fakta och sanningar. De är känslomässiga. Det finns säkert någon som vill resonera evolutionistiskt kring nyttan av mänskliga fördomar. Exempelvis det rimliga i att lägga benen på ryggen när man stöter på ett lejon eftersom man vid tidigare tillfällen blivit attackerad även om man inte vet om "alla lejon" är farliga.

Dessutom leder dessa generaliseringar också till att konsekvenserna som förespråkas inte ligger i paritet med de problem som uppdagats. Islam som religion och dess etnoreligiösa kulturer behöver kunna kritiseras för skev kvinnosyn, hederskultur, etc. Inte för att kunna skärma sig ytterligare från den utan för att på riktigt kunna påverka den i rätt riktning. Vi är först och främst människor. Det är oerhört många, framförallt kvinnor och barn, som far illa av dessa kulturer.
– Ok, vi har uppdagat och tydliggjort ett problem inom denna grupp, vilka politiska åtgärder föreslås?
– Sparka ut de vi kan och släpp inte in några fler.
– Wait, what? Hur skulle det vara till någon nytta?
– Det spelar ingen roll. Det är inte vårt problem.

Tyvärr är det alltför många som resonerar på detta sätt. Är det rimligt eller ens önskvärt att hantera problemet på det sättet? Kommer kvinnor och barn att drabbas i mindre utsträckning av dessa åtgärder? Jag tror sanningen är den att ju mer vi göds av information (hur sanningsenlig den än är) såsom andel A i B o.d. tillsammans med fokus på etnoreligionsbaserade förklaringsmodeller (hur verklighetsförankrade de än är) desto mer tenderar vi att se och förespråka dessa enkla lösningar. Det beror inte på att vi tar ett rationellt faktabaserat beslut utan beror på att det växande föraktet och hatet mot dessa kulturer resulterar i en alienering, och i värsta fall ett rent förakt och hat, mot människor som växt upp och lever i desamma. Vi dömer helt enkelt människor enligt samma principer vi dömde lejonet när vi satte benen på ryggen.

Dessa fördomsfulla egenskaper är allmänmänskliga oavsett om man förlitar sig på evolutionistiska förklaringsmodeller eller människans nedärvda felbarhet. Det den s k PK-eliten troligen försöker undvika i deras brutala behandling av frånfällingar är att göda dessa primitiva och känslobaserade fördomar. Historien visar att vi människor är kapabla till att i stunden rättfärdiga de mest fasansfulla behandlingar av varandra. Orsaken bakom dessa är nästan uteslutande övergödda fördomar.

Det är invandrarnas fel

Jag tycker det är oerhört fascinerande att så många s.k. borgerliga politiker vill försvara ansatsen att samarbeta med Sverigedemokraterna och bland dessa finns en bubblande aggresivitet att hugga på varje publicering som görs där det orimliga i detta påpekas. Det är antingen brunsmetning eller mobbning på sandlådenivå. Dessutom är det inte alltför sällan kritikerna har svårt att hålla sig från diverse namnkallande vilket givetvis ger extra bränsle att hugga ännu hårdare. Det sorgliga i denna pajkastning är att de viktiga och grundläggande frågeställningarna då hamnar i skymundan.

Jag ska därför lista 10 vanligt förekommande galna påhitt som används i argumentation mot invandring.

1. Pull-faktorer

För den som inte känner till uttrycket så är en pull-faktor tänkt att beskriva någon sorts signalering från ett potentiellt mottagarland som attraherar migreringsbenägna människor. Detta kan exempelvis röra sig om fördelaktiga asylregler eller andra migrationslagar som gör det relativt sett enklare att erhålla uppehållstillstånd. Lösningarna som föreslås är oftast hårdare regler, hårdare tag mot dem som nekats, samt tydligare signalering i linje med "kom inte hit, det är ingen idé".
Det vansinniga i de här tankegångarna är att man resonerar kring människors livsavgörande val på någon sorts cirkulär metanivå. Sverige, exempelvis, är ju ett underbart land att bo och leva i. Som en sann Sverigevän måste jag hävda att det i sig borde räcka gott för att vem som helst som inte bor här ska vilja göra det. Dessutom är Sverige inte en hemlig klubb för inbördes beundran utan att Sverige är bra vill åtminstone jag skryta vitt och brett om så fort jag får tillfälle. Resten av argumentationen för pull-faktorer bygger på cirkelresonemang. Vi ska minska viljan hos migranter att söka sig hit genom att göra det svårare att få stanna vilket innebär att färre kommer söka sig hit. Då räcker det väl med att bara säga vi ska göra det svårare att få stanna här. På det sättet får vi ju färre invandrare.
Det mest tragiska vad gäller pull-faktorer är när man använder det som argument för att så många människor dör på den farliga vägen över medelhavet. Istället för att etablera säkra och legala vägar till Europa så vill man släcka hoppet hos de människor som vill hit så att de inte riskerar livet på sig själva och sina barn i försöken att ta sig hit. Mycket märklig syn på våra medmänniskor.

2. Medborgare ska prioriteras

Denna galenskap är nog den lurigaste och nog också den som oftast letar sig in bland intellektuella och högutbildade i vårt samhälle. Det kluriga ligger i ska:et i mitten. Egentligen borde det skrivas som ett faktum snarare än som ett mål. D.v.s., medborgare prioriteras. P.g.a. både internationella och nationella lagar och regler så kommer Sverige och andra länder inte ifrån att prioritera sina egna medborgare. Inte för att vi heller motsätter oss att göra det men det är helt enkelt bara att konstatera faktum. Jag skulle nästan vilja dra det så långt att påstå att medborgarskap i rent formell mening egentligen bara indirekt innebär rättigheter för den enskilde medan det snarare handlar om skyldigheter hos staten gentemot den enskilde. Nåväl, nog med hårklyveriet. Grundproblemet är att de flesta av oss som har Svenskt medborgarskap inte har gjort ett jota i motprestation för att få det. Vi har bara haft turen att födas här. Så långt inga problem, vi får helt enkelt acceptera och ta emot det Svenska medborgarskapet och vara tacksamma för att vi hade den turen. Inget konstigt med det. Vad som dock är rimligt att kräva av oss i utbyte är ett litet uns av ödmjukhet inför de privilegier det innebär. Att använda medborgarskap som utgångspunkt i en argumentation mot invandring är snudd på osmakligt. Som medborgare prioriteras vi redan och kommer alltid att prioriteras så oerhört mycket mer. Men vår stats ansvar slutar inte vid oss medborgare utan innefattar även ansvar för alla de människor som har valt att bosätta sig här.

3. Brottsligheten ökar

Här spelar statistiken många ett spratt. Andelen utrikesfödda bland grova våldsbrottslingar samt andelen våldsbrottslingar bland utrikesfödda är två helt olika saker. Dock verkar många vilja förbise det. Man skulle kunna jämföra med hur svarta betraktas i USA, eller araber i flygtrafiken, eller romer i Sverige. Man kan helt enkelt inte kollektivbestraffa en hel grupp människor bara för att en liten andel av dem är rötägg. Ja, andelen våldsbrottslingar bland utrikesfödda i Sverige är mycket liten. Exempelvis, 2017 anmäldes 6 810 våldtäkter mot kvinna eller flicka. 2017 hade vi 1 877 050 utrikesfödda i Sverige. Även om alla dessa våldtäkter hade utförts av utrikesfödda män (låt oss anta att hälften av de utrikesfödda är män) och alla våldtäkter utfördes av unika män skulle det innefatta ca 0.7% av de utrikesfödda männen. Slutsatsen vi kan dra är att åtminstone 99.3% av dem inte våldtog någon under 2017. Det är illa nog att en svart man i USA löper mycket större risk att bli stoppad av polis eller att en arab oftare råkar ut för en "slumpmässig" extrakoll i flygplatsens säkerhetskontroll. Men steget från det till att inskränka allas fri- och rättigheter genom exempelvis flygförbud för araber eller utegångsförbud för svarta måste ändå betraktas som absurt. Att använda ökad brottslighet som argument mot invandring är av samma natur. Man kan inte straffa en hel grupp människor genom att begränsa deras fri- och rättigheter bara för att människor från den gruppen är överrepresenterad bland våldsverkare. Det är inget mindre än ett rättshaveri.

4. Invandring kostar mer än den smakar

Lustigt nog används detta resonemang även bland vissa som förespråkar invandring men då givetvis i omvänd mening. I båda fallen tycker jag det är både märkligt och obehagligt att man ställer människors frihet mot värdet, eller ovärdet, av det de bidrar med till i samhället. Tänk om vi skulle applicera liknande resonemang mot exempelvis handikappade, förtids- och sjukpensionärer, långtidsarbetslösa m.m.?

5. Fattiga och lågutbildade invandrare ökar klyftorna

Det här argumentet är nog det som bygger på den mest unkna människosynen. Jag har väldigt svårt att tro att människor som kommer till Sverige i någon betydelsefull utsträckning blir fattigare efter att de kommit hit, snarare tvärtom. De flesta fattiga invandrare var fattiga redan innan de kom. D.v.s., den faktiska klyftan fanns redan där. Skillnaden är bara avstånd och landsgränser. Om avståndet och landsgränsen är det avgörande så skulle vi enligt samma logik även kunna göra oss av med fattiga människor för att minska på klyftorna. De praktiska hindrena som exempelvis medborgarrättigheter m.m. skulle säkert kunna undvikas om viljan fanns. Nu får vi innerligt hoppas att den viljan inte finns och vidare att den bakomliggande drivkraften till den oviljan också driver oss till att inte göra skillnad på fattiga och fattiga.

6. Kulturkrockar

För mig har uttrycket kulturkrock alltid haft en övervägande positiv klang. Visst, ibland kan dessa krockar vara smärtsamma och obekväma men nästan alltid finns där lärdom och utveckling att hämta. För båda parter i krocken. Att hålla olika kulturer separerade föder alienering. Att låta dem krocka ger en möjlighet till ökad förståelse och ökad tolerans. Återigen för båda parter i krocken. Denna förståelse och tolerans kommer inte nödvändigtvis av sig själv utan kan i många fall behöva stimuleras på olika sätt. Personligen kan man börja med att ha ett öppet sinnelag, det är en grundförutsättning. Min utgångspunkt i denna fråga är att vilka traditioner, sätt att leva, firade högtider, m.m. som andra människor har ska jag helt enkelt strunta fullständigt i om jag ska kunna försvara min rätt att ha mina traditioner, leva på mitt sätt, samt fira mina högtider. Dessutom tror jag att den öppenhet och tolerans som åtminstone jag fick lära mig i grundskolan riskerar att gå förlorad om jag inte får använding för det. Ju mer åtskild jag håller mig från andra kulturer desto mer sluten och fördomsfull blir jag.

7. Islamisering

Att Sverige islamiseras av invandringen är rent struntprat. Att antalet muslimer ökar i Sverige som en naturlig effekt av att muslimer migrerar hit torde ju vara en självklarhet för alla med grundläggande matematikkunskaper. Men detta är ju ett nollsummespel. Muslimer som kommer hit var ju förmodligen det redan innan de kom hit. Att människor får tro på vad de vill är ju trots allt skyddat i vår grundlag. På liknande sätt som vi inte kan straffa alla invandrare för att några få är våldsverkare så kan vi inte heller straffa alla muslimer som vill komma till Sverige bara för att några få av dem är islamistiska extremister. Sedan finns även de, om än inte lika vanligt förekommande, som påstår att den stora massan muslimska migranter som söker sig till Europa och Sverige skulle ingå i någon sorts välorkestrerad islamistisk invasion. Detta är bara konspiratoriskt trams. Vidare finns också de som hävdar att muslimer inte vill integreras i Sverige. Antingen har de inte förstått vad integration är eller så misstolkar de, medvetet eller omedvetet, det till att betyda assimilering.

8. Vår välfärd klarar inte mer

Detta är både falskt och galet.
Låt mig börja med varför det är falskt. Att många nyanlända hamnar på mottagarsidan i vårt välfärdssystem är inte särskilt konstigt. Problemet med överbelastning beror ju på att vi inte lyckas skapa förutsättningar för dem att byta sida tillräckligt snabbt. Det blir lite som att ge upp och säga att vår välfärd inte klarar mer pga stora antal sjukskrivningar istället för att fokusera på orsakerna till det ökade antalet sjukskrivningar och hur man kan minska det samt hur de som redan blivit det kan rehabiliteras bättre och snabbare.
Så till varför det är galet. Att integrera nya människor i ett land kostar skattepengar. Inte tutal om det. Men allt växande kostar ju pengar. Inte pratar vi om att minska födslotalen pga att kostnaderna för barnavården eller barnbidragen skjuter i höjden. Inte pratar vi om att minska antalet åldringar för att pensionerna tynar och kostnaderna för äldrevård skenar. Nej, vi anpassar vårt välfärdssystem efter de nya förutsättningarna. Varför ska invandrare inte betraktas på samma sätt? De flesta som kommer hit gör ju det med målet att stanna för gott och bli en del av det svenska folket. Om Sverige har ett generöst bidragssystem som attraherar fattiga människor att flytta hit för att leva på dessa bidrag ligger problemet snarare i vårt bidragssystem än i att de har friheten att flytta hit.

9. Demografin förskjuts / folkutbyte / import av människor

Problemet med detta argument är att man utgår från massan och inte individen. Folkvandringar och stora migrationsflöden är en effekt av att många enskilda människor av olika anledningar och av ett antal olika yttre omständigheter bestämmer sig för att röra på sig. Visst kan man argumentera för att de yttre, ofta mycket negativa, omständigheterna som får folk att röra på sig ska bekämpas men det i sig är ju inte ett argument mot migration. Friheten att kunna röra på sig är däremot något jag själv uppskattar väldigt mycket och något jag inte vill missunna någon. Det är en frihet vi i västvärlden ofta tar för given. Om det innebär att demografin förskjuts så är det helt enkelt något vi måste acceptera. Att begränsa immigrationen och/eller emigration för att bevara en specifik demografi är något som snarare hör hemma i diktaturer som Nordkorea. Förklara för mig varför du tycker att det är fel att hindra svenskar från att flytta utomlands. Använd sedan samma svar för att förklara varför vi ska låta bli att hindra människor att flytta hit. Samhällen förändras hela tiden och det är inget konstigt med det. Att klamra sig fast vid det som varit är inte bara dumt utan också meningslöst. Man kommer ändå aldrig att klara av att stå emot kraften hos många enskilda individers strävan efter ett bättre liv för sig och sina familjer.

10. Riktiga flyktingar

När det kommer till asylinvandringen som många med rätta har svårt att argumentera emot så tar man ibland till detta grepp för att kunna klämma åt även den. De som vill ta sig hit är ändå inte riktiga flyktingar med riktiga asylskäl. De brukar kallas ekonomiska migranter. Det är inte heller ovanligt att högt uppsatta politiska ledare runtom i Europa åberopar detta som argument för att antingen göra det besvärligare eller helt enkelt avstå från att underlätta för migranter att ta sig till vår kontinent. Att ge flyktingar en fristad i enlighet med FN:s deklaration av mänskliga rättigheter borde vara en självklarhet. Även om man bara är emot ekonomiska migranter så borde man snabbt kunna inse att för att kunna garantera männsikor med riktiga asylskäl en fristad så är det i princip omöjligt att undvika få med en del av de andra på köpet.

~~~

Nu kanske det är någon som tror att jag förespråkar en fri oreglerad invandring. Jag vill härmed med all önskvärd tydlighet påpeka att både starka gränskontroller och en reglerad invandring är ytterst nödvändiga. Det finns två avgörande anledningar till att så är fallet. För att kunna främja brottsbekämpning är det kritiskt att våra gränskontroller fungerar. Att brottslingar kan röra sig fritt över våra gränser rimmar väldigt illa med de polisiära begränsingarna våra gränser utgör.

Vidare ska vi även begränsa volymerna av migranter till den grad att vi hinner anpassa våra samhällssystem efter de nya förutsättningarna. Nu kanske många reagerar och säger att jag talar emot mig själv. Det gör jag inte. Att begränsa invandringen för att vi ska få tid på oss att anpassa våra samhällssystemen till de nya förutsättningarna är inte samma sak som att göra det för att försöka bevara och klamra sig fast vid system som är trasiga. Målet är ju att inte i onödan behöva neka någon att komma till Sverige.

Ett annat missförstånd som jag ofta stöter på är att vi tar emot invandrare för att få någon sorts godhetspoäng. Det vill säga något i stil med: se på oss, så duktiga vi är som hjälper så många. Godhetsknarkande godhetsapostlar m.m.. Även om godhet i sig inte är fel så handlar det ju inte om det. Det är ju snarare ett gediget orubbligt rättspatos och ett liberalt rättvisetänk (obs, inte att beblanda med den socialistiska diton) som ligger bakom.

Ödesval?

Höstens val den 9 september har mer än en gång benämnts som ett ödesval. Jag vet inte om jag är beredd att hålla med fullt ut i den benämningen. Visst, den offentliga debatten har kommit att bli väldigt polariserad. Inte bara för att nästan en femtedel, eller kanske ännu fler, av väljarna kommer att rösta på ett parti som ingen av de övriga partierna är särskilt sugna på att samarbeta med, utan även på någon sorts metanivå där partierna både sinsemellan inom och över de gängse blocken beskyller den andra för att vara beredd att ge inflytande åt det partiet för att på så sätt tillskansa sig makten att regera. Den ena anklagelsen värre än den andra. Jag tror dock inte att något parti efter valet är särskilt sugna på den idén. Dels skulle det avsevärt skada det egna partiet på sikt men även ge upphov till alla möjliga oheliga allianser att bildas som en motreaktion mot detta otyg.

Det kommer med största sannolikhet att finnas en majoritet i riksdagen efter valdagen som är beredd att samarbeta för att inte SD ska kunna påverka migrationspolitiken eller damma av en assimileringsidé från en svunnen tid då vi inte visste bättre.

För min egen del är höstens val det enklaste någonsin. Att rösta på något av de borgerliga partierna har alltid varit en självklarhet för mig. Det parti som starkast stått emot den populistiska invandringsfientliga idén är utan tvekan Centerpartiet. Detta visades för mig allra tydligast då Centerpartiet med Annie Lööf i spetsen släppte igenom den lag som stoppade de helt vidriga utvisningar av barn och ungdomar som hunnit bli vuxna i Sverige under tiden de väntat på att få sina asylskäl prövade. För mig var det helt horribelt och att lagrådet resonerar fyrkantigt i frågan hjälper ju inte heller saken. Med den logiken så skulle vi ju kunna neka alla ensamkommande barn asylskäl i Sverige. Det är ju bara att vänta med att behandla deras ärende tills de fyllt 18.

En annan sak som gör att mitt förtroende för Annie Lööf är så stort är hur hon lyckats hålla fast vid sin värdegrund och följa sitt inre kompass. Till syvende och sist är det det som verkar ha fällt avgörandena i de viktiga frågorna, som exempelvis när det handlar om de 9000 afganska gymnasieungdomarna. På ett mer ideologiskt plan cementerar detta youtube klipp mitt förtroende för henne ordentligt. Det används ofta emot henne för att klassificera henne som extremist som står för fri invandring. Det de flesta missar är att hon pratar om en värdegrund och inte sakpolitik. När jag tittar på klippet får det mig osökt att tänka på Hassans busring i P3 “10000 tyska bögar”. För den som inte ser den komiska kopplingen så motsvaras Annie Lööfs 30 miljoner av när kvinnan i andra änden uppgivet utbrister “det får fast komma 100000”.

Det är ju trots allt det det handlar om. Inte om hur stor andel av gruppvåldtäkter som utförs av män med invandrarbakgrund, gängkriminalitet i förorterna, hedersrelaterad brottslighet, utanförskap, m.m. Dessa är ju problem och utmaningar vi måste tackla men det är en annan fråga. På samma sätt som vi inte löser problem i åldringsvården med att minska antalet åldringar.

Det handlar om en strävan efter människors fri- och rättigheter. Jag undrar hur de som motsätter sig denna strävan själv skulle resonera ifall de, eller någon till dem närstående, skulle bli försatta i en situation där deras rätt att bo i Sverige ifrågasätts. Då tror jag det snabbt skulle bli annat ljud i skällan.

Om jag har rätten att vara här, hur kan jag då på fullaste allvar anse att någon annan inte ska ha samma rätt. På vilken grundval vilar mina värderingar då? Födslorätten? Vi lever inte på medeltiden längre. Det finns tillräckligt med orättvisor i vår värld och vi kan knappast rätta till dem alla, men det i sig är inget giltigt argument för att vi aktivt ska göra det värre.

Godhetsapostlar

Jag har funderat en del kring dessa uttryck som cirkulerar i olika bruna sammanhang av varierande nyans i vårt politiska samhälle.

Godhetsapostel är onekligen en av dem som fäster sig snabbt. Ordet har en episk, och till och med biblisk, klang. Det används som ett nedsättande samlingsnamn på människor som närmast skulle kunna beskrivas som dumsnälla av grandiosa mått. Så dumsnälla att deras idioti riskerar att störta vårt samhälle i avgrunden. Det är åtminstone så jag har förstått det.

Det används nästan uteslutande för att beskriva flykting- och/eller invandrarvänliga människor. D.v.s. för att angripa det förestående problemet att fattiga s.k. icke-svenskar kommer till Sverige i stora antal och utarmar vår välfärd.

Vad jag inte förstår är varför de begränsar sig till det. Det finns ju massor av s.k. svenskar som också bidrar till att utarma vår välfärd. Då tänker jag inte på de som lurar och bedrar utan vanliga hederliga långtidsarbetslösa, långtidssjukskrivna, förtidspensionärer, åldringar, m.m..
Varför ska vi vara dumsnälla mot dem?
I synnerhet med tanke på den nära förestående åldringskris som kommer riskera att driva vårt samhälle i avgrunden. Nej, jag tycker man ska vara konsekvent. Är man mot godhetsapostlar så är man. Annars blir det lite sila mygg och svälja kameler av allting.

Nu finns jag på twitter @MartinKero

En sendragen allergi mot sociala medier har börjat ge efter... 😀
Nu finns jag på twitter också!

Islamiseringen av Sverige

Vad betyder islamisering och vad menar folk egentligen när de använder uttrycket? Som kristen kan man på sätt och vis förfäras över en utveckling där islam växer, i synnerhet om det sker på kristendomens bekostnad, men frågan är ju om det är sant.

Att andelen muslimer ökar i Sverige som en naturlig effekt av att muslimska människor invandrar till Sverige torde ju vara en självklarhet för alla med grundläggande matematisk förmåga. Dock tror jag inte att dessa muslimer i någon större utsträckning har blivit just muslimer efter att de kommit hit. Och skulle de ha blivit det så är det ju deras val. Vi lever ju tack och lov i ett fritt land.

Som kristen kan jag inte annat än försvara religionsfriheten. Däremot kan jag hoppas, be, och arbeta för att så många människor som möjligt ska få höra om Jesus men till syvende och sist är det varje människas rätt att själv välja. Om jag på något sätt försöker motverka den rätten så har jag onekligen börjat såga av den gren jag själv sitter på.

För att jag eller du eller någon annan ska kunna välja Jesus måste vi alla först ha möjligheten att välja. Därför bör man som kristen glädjas över varje muslim som invandrar till Sverige eftersom här i Sverige kommer den människan ha rätten att välja. Den friheten kanske han eller hon inte hade innan.

Intressant möjlighet av ett tänkt valresultat

En tanke jag tänkt förut men som nu offentligt bekräftas av en moderat riksdagsman. Givetvis kan en sådan strategi inte drivas innan vi har ett faktiskt valresultat men alla dessa "om" och "men" inför höstens val gör tanken extra kittlande.

Rent logiskt torde det ju vara självklart. De tre troligast största partierna S, M och SD kommer inte att stötta eller vilja ha stöd från de andra två. Även om övriga partier skulle stödja en av dem skulle de andra två ställa sig på tvären och orsaka ett besvärligt parlamentariskt läge.
Däremot finns det inga avgrundsdjup mellan varken M och C samt mellan S och C. Givetvis är ju tanken att det mindre partiet ska stötta det större men varför skulle inte det omvända kunna fungera. Detta skulle dessutom göra SD helt maktlöst, vilket torde tilltala alla inblandade i en sådan konstellation. Alltså, Annie Lööf som statsminister i en regering med antingen M (L och KD kan kanske få vara med) eller S och sedan passivt stöd från den andra.

Tobias B i farten igen...

I expressen säger Billström:
"Vad Sverige behöver är ett minskande åldrande – och skärpta krav för de som har fått bli gamla, skriver Tobias Billström (M)."
Eller, ja, jag har förstås bytt ett par ord i citatet men i båda fallen handlar det om människor som med stor majoritet hamnar på mottagarsidan i vårt välfärdssamhälle och därför innebär en kostnad för den svenska staten.

Skrämmande vad som är ok nuförtiden

Läs denna artikel i Expressen. Om du inte tycker den är fruktansvärd så testa följande experiment. Byt ut följande ord i artikeln:
söka asyl -> bli gamla
migrationspolitik -> åldringspolitik
sökte sig till -> blev gamla i
flyktingar/asylsökande -> åldringar
anhöriginvandring -> efterlevande åldringar
o.s.v.
Skrämmande vad som hänt med moderaterna. Det var annat på Reinfeldts tid. Vissa saker var faktiskt bättre förr.

Ett sätt att hjälpa

Det finns sätt att hjälpa enskilda immigranter som privatperson.
Starkt jobbat!!! 💪💪💪

Gängkriminalitet, moralpoliser, och hedersrelaterade brott

Segregationen i svenska storstadsregioner är ett faktum. Utrikesfödda eller personer med båda föräldrarna födda i utlandet är överrepresenterade i vissa storstadsförorter. Detta har i sin tur bidragit till att det finns alltför många som lever i utanförskap och alltför många i dessa utanförskapsområden blir utsatta för ett förtryck som ofta är väldigt främmande för oss "svenskar" (vi som tillhör den svenska nationen). Detta är ett problem och en utmaning vi står inför som vi måste försöka lösa.

Att påstå att problemet har uppstått pga invandring är ren och skär idioti och trångsynthet. Att inbilla sig att de människor som utsätts för detta förtryck i våra förorter hade haft det bättre om de aldrig kommit till Sverige är både ignorant och naivt. Att det skulle finnas enskilda fall där detta faktiskt är sant är förmodligen möjligt men över det stora hela finns det inte en chans att människor med utländsk härkomst i våra förorter har ett mindre fritt liv nu än vad de hade innan de kom hit. Sverige är, trots de problem vi ser i förorterna, ett väldigt fritt land. På samma sätt har jag också väldigt svårt att tro att människor av utländsk härkomst som utövar olika former av förtryck eller kriminalitet i våra förorter var mer sympatiska och toleranta innan de kom hit.

Nej, att påstå att problemet har uppstått pga invandring är snarare baserat på ett synsätt där det som händer utanför Sverige inte räknas. Frågan ifall människor har fått det bättre eller sämre är inte riktig det vi intresserar oss för. Frågan är om människor INOM SVERIGES GRÄNSER har fått det bättre eller sämre? Det som händer utanför räknas inte. När nya människor kommer hit med olika typer av problem så uppstår de ur tomma intet. De fanns helt enkelt inte innan. Eller snarare, vi kan nog sträcka oss till att acceptera att de fanns men de spelade inte någon större roll.

Det är nog så att vi tycker om de skygglappar våra gränser utgör. Det vi slipper se är inte ett problem för oss. Därför resonerar vi som om problemet har upstått ur tomma intet då dessa människor kom in i vårt land.

För att sluta cirkeln vill jag avsluta med en fråga. Om problem slutar med Sveriges gränser, varför deporterar vi inte störande element på mer generell basis? Det spelar väl ingen roll ifall människan är svensk i rakt nedstigande led från Gustav Vasa eller just hoppat av en överfull flyktingbåt från oklar avreseort. Problemet löses ju, i vilket fall, enklast genom att se till att personen hamnar utanför Sverige utan rätt att återvända. De praktiska detaljerna kan förmodligen lösas. Självklart är detta en absurd idé men om man tänker efter, vad är egentligen skillnaden?

Varför hjälper du inte till?

Jag får ibland höra frågan "varför hjälper du inte till?" iom att jag har så starka åsikter. Jag skulle jättegärna hjälpa till om jag bara visste hur. Om någon vänlig själ skulle kunna tala om för mig hur jag ska gå till väga.

Detta är vad jag skulle vilja åstadkomma:
1. Jag skulle vilja hjälpa så många som möjligt som vill ta sig till Sverige och söka uppehållstillstånd (såväl av asylskäl som andra) att ta sig hit.
2. Jag skulle också vilja hjälpa migranter att få permanent uppehållstillstånd i Sverige.

Hur kan jag åstadkomma 1 utan att bryta mot märkliga smugglingslagar?
Hur kan jag åstadkomma 2 utan att vara immigrationsadvokat och jobba pro bono eller påverka så många väljare som möjligt att rösta fram en mer immigrationsvänlig politik.

Det sistnämnda gör jag ju redan till viss del genom att uttrycka mina åsikter.

Vad är en "nation"?

Jag tycker Björn Söders uttalande angående nationstillhörighet lyfter en intressant aspekt av den nationalistiska vinden som blåser nuförtiden. Den glöms ofta bort i argumentationen där mer handfasta motargument såsom medmänsklighet, solidaritet, och inte minst människors fri- och rättigheter används för att möta den nationalistiska propagandan. Det blir lite "– Goddag, – Yxskaft." över hela debatten. Därför tänkte jag ägna en liten stund åt att resonera kring dessa utan att överanvända de mer gängse argumenten mot nationalismen. Eller, för att använda nationalisternas egen benämning på dem, godhetsnarkomani.

Vad är nationer och nationstillhörighet och vad har de för nytta i dagens samhällen? Merriam-Webster definierar en nation, eller nationalitet, som "a people having a common origin, tradition, and language...".  Björn Söder använder benämningen Svensk med avseende på den Svenska nationen, d.v.s. de människor som delar ett gemensamt ursprung, traditioner, och språk. Så långt allt gott. Det finns en stor grupp Svenska medborgare som mer eller mindre tillhör den "Svenska" nationen.

Men här slutar det vettiga i resonemanget. Björn Söder fortsätter sitt resonemang med att i Sverige (d.v.s. staten Sverige, inte den Svenska nationen) har vi, utöver den Svenska nationen, ett antal minoritetsfolk (Samer, Judar, m.m.) och de har "rätt" att vara här och fortsätta tillhöra sin nation utan att bli assimilerade i den Svenska nationen.

Men vafalls??? Om jag bor i Sverige och varken tillhör någon av dessa minoritetsfolk eller den Svenska nationen, måsta jag då tvingas börja fira midsommar, jul, och vad mer den Svenska nationen har för traditioner? Och hur i hela friden ska jag kunna assimileras in i ett gemensamt ursprung? Jag kan sträcka mig till att tycka att det är ok att rekommendera att männsikor som bosätter sig här lär sig Svenska men det av mer praktiska skäl än politiska. Om människor klarar av att leva sina liv här utan att lära sig Svenska så är det väl ok. Jag känner ex. många som levt här i många år och klarar sig helt galant på engelskan och har därför aldrig riktigt lärt sig Svenska. Sedan finns det absolut ett värde i att lära sig det inhemska språket men det är ju till syvende och sist upp till var och en ifall det är värt besväret.

Personligen så har jag aldrig känt mig mer Svensk (alltså tillhörande den Svenska nationen) än när jag bott utomlands. På något sätt är värdet av ens nationstillhörighet som högst då man är i minoritet. Jag tror det beror på att hävda sin nationstillhörighet då man är i majoritet är ytterst farligt. Problemet är att nationalism är i sin natur väldigt invasiv och då man är i majoritetsposition så kväser den lätt minoriteterna runtomkring sig. Därför ska man vara mycket försiktig att hävda den då man är i majoritet.

Den primära nyttan i nationer tycker jag finns i att dela med sig av sitt ursprung, traditioner, och språk samt att ta del av andras ursprung, traditioner, och språk. Min svenska nationstillhörighet är alltid mest betydelsefull då den möts av andra nationstillhörigheter. Ensamt har den inte särskilt mycket värde.

Tilläggas bör att jag egentligen är tornedaling och egentligen inte svensk.

Välfärdsstatens mörka baksida

Den "svenska modellen" hyllas ofta som ett föregångsexempel på en balanserad kompromiss mellan de marknadsekonomiska krafterna och ekonomisk utjämning. Idén är i grunden god men i en alltmer globaliserad värld har den en ytterst bekymmersam konsekvens. För att den ekonomiska standarden hos dem som är mottagare av fördelningen ska kunna bibehållas samt att skattetrycket hos dem som är nettobetalare inte ska skjuta i höjden måste balansen mellan dessa parter hållas någorlunda stabil. Det är nog ofta det politsika ledare menar när de använder det numera väldigt populära uttrycket "ordning och reda i ...".

Vi måste helt enkelt se till att mottagarna (både till volym och antal) inte blir för många. Problemet är att den ekonomiska standarden i Sverige är så pass hög att de flesta migranter (både flyktingar och lycksökare) som söker sig hit oftast hamnar på mottagarsidan av vårt fördelningssystem. Det blir helt enkelt obalans i systemet.

Ett annat exempel på en sådan rubbning i systemet är vår åldrande befolkning. Den sker gradvis men vi står för en enorm utmaning då allt fler och fler hamnar på mottagarsidan av systemet. Allt färre ska försörja allt fler.

Om vi jämför vår politiska ansats mellan dessa två utmaningar så skönjer vi en tydlig skillnad i förhållningssätt. När det kommer till åldringskrisen så råder det ju ingen oenighet i hur vi måste tackla det. Visst, vi kommer att behöva höja pensionsåldern men det skjuter ju egentligen bara fram problemet en aning. Vi kommer, var och en, helt enkelt att få betydligt mindre, både i pension och i den vård vi behöver som gamla. Det är det inga konstigheter med det, vi får helt enkelt acceptera det.

När det gäller migrationsproblemet så har vi en helt annan ansats. Istället för att acceptera att vi blir fler och fler som ska dela på kakan så anser vi att vissa inte ska få ta del av kakan överhuvudtaget. Men, kanske någon utbrister, människor som har bott här hela livet och betalat skatt har väl mer rätt till den svenska välfärden än andra? Jo, det kan man ju tycka, men varför låter vi längtidsarbetslösa, sjuk-/förtidspensionärer, m.m. som inte har betalat skatt i samma utsträckning som oss andra ta del av vår välfärd? Om det handlar om den hårda rättvisan så borde vi ju var och en kunna spara till vår egen pension/vård/välfärd och inte betala så mycket skatt, eller hur? Är inte hela poängen med välfärdsstaten att vi ska fördela de ekonomiska medlen till dem som faktiskt inte kan eller haft möjlighet att betala för sig själva?

Grundproblemet är att vi klamrar oss fast vid ett system som är trasigt genom att bygga en mur runt vårt land. Efter att vi begränsat volymen migranter torde nästa naturliga steg vara att minska volymen åldringar iom att de kommer orsaka vår nästa kris. Vi kanske kan rangordna gamlingar i vem som är mest svensk och bidragit mest till samhället och göra oss av med dem på den nedre halvan av listan?

Vive la France

Grymt roligt att se Frankrike vinna VM-guld!!! Även om jag höll stenhårt på Kroaterna så känns det helt ok. Ett slag i ansiktet på alla dem som anser att Franska landslaget skulle vara bättre, eller mer franskt (!?), utan alla spelare med invandrarbakgrund. VIVE LA FRANCE!!! 🇫🇷

Vem är "vårt ansvar"?

En vanligt förekommande diskussion i den offentliga immigrationsdebatten är huruvida invandring är bra för Sverige eller ej. Den kanske mest rumsrena infallsvinkeln till diskussionen är att försöka relatera de kortsiktiga kostnader det innebär mot de långsiktiga potentiella vinsterna.
Även om den på ytan kan tyckas vara ett rimligt resonmang så är den egentligen också väldigt snedvriden. Borde vi inte applicera samma resonemang på svenska medborgare som vi gör på invandrare, i synnerhet med avseende på "nyttan" de gör för det svenska samhället. Annars värderar vi ju männsikor olika. Svenska medborgare är helt enkelt mer värda än människor som vill vara här men först ska prövas ifall de är värdiga det eller inte.

Ett exempel på ett löst mått på "nyttan" är ifall en enskild individ är eller kommer vara skattenettobetalare. D.v.s., bidra med mer skatteintäkter till statskassan än han/hon utnyttjar av välfärden.

Hur skulle det se ut ifall vi applicerade samma resonemang på svenska medborgare? Men, kanske någon säger, svenska medborgare som inte är skattenettobetalare är ju "vårt ansvar". Min ryggradsreflex är att fråga varför? Varför är dessa männsikor vårt ansvar? Och vad skiljer dem från andra människor som då inte är vårt ansvar? Är det bara turen att de råkar vara födda här eller på annat sätt lyckats lura till sig ett svenskt medborgarskap (hade vi vetat innan att de kommer ha ett negativt skattenetto hade vi ju aldrig gett dem medborgarskap)? Dessutom har ansatsen "vårt ansvar", på liknande sätt som uttrycket "vi kan inte hjälpa alla", en nedlåtande underton. Som att det finns stor grå massa människor som inte kan ta ansvar för sig själva och måste "tas omhand". Undertonen har även en klang av att iom att de inte kan ta ansvar för sig själva så har de inte riktigt samma fri- och rättigheter heller. De är mer en belastning som behöver tas omhand helt enkelt. Ett nödvändigt ont. Följdresonemanget som poppar upp i mitt huvud direkt är: varför måste vi ta ansvar för dessa människor? Varför ska vi skattenettobetalare behöva ta ansvar för människor som kostar mer än de smakar (och förmodligen av egen förskyllan, även om vi inte säger det rakt ut)?

Nej, istället för att se människor (medborgare eller ej) för deras potentiella bidrag till det svenska samhället så bör vi sträva efter ett samhälle där människor är fria och kan sträva efter de liv de vill ha. Den politiken bör vi kunna driva utan att ställa männsikor mot varandra.

Människor har olika förutsättningar men vi behöver inte göra det värre

Det torde vara en självklarhet för de flesta att vi människor har olika förutsättningar när det gäller att nå materiellt välstånd. Till att börja med föds vi med olika genetiskt betingade egenskaper och talanger som vi under våra liv kan förädla och profitera på. Exempelvis kommer en lång person med gott bollsinne ha betydligt större chans att bli basketproffs än en kort person utan bollsinne, osv. På det sättet är livet orättvist och det är inte mycket vi kan göra åt det.

En annan parameter i ekvationen är det materiella välståndet hos ens föräldrar. Reaktionära socialister håller förmodligen inte med mig om detta men jag anser att även denna förutsättning är svår att eliminera. Om vi ska respektera den enskilda individens fri- och rättigheter så får vi helt enkelt acceptera att ens materiella välstånd får sig en ordentlig skjuts av rika föräldrar.

I övrigt bör vi sträva efter att alla människor ska ha möjligheten att nå ett så gott materiellt välstånd som han eller hon önskar. Det finns ingen garanti att lyckas men man måste åtminstone få försöka. En sådan möjlighet är att flytta utomlands. För många har exempelvis USA historiskt sett varit (och är i stor utsträckning fortfarande) en sådan destination. I en, inte alltför avlägsen, dåtid var det väldigt många svenska “ekonomiska migranter” (eller “lycksökare” som de lite elakt ofta kallas nuförtiden) som togs sitt pick och pack och drog till staterna. Problemet idag är att den möjligheten i stor utsträckning är förunnat de som redan har nått ett relativt gott materiellt välstånd. De som egentligen behöver det som mest har svårast att ta sig igenom djungeln av immigrationslagar och regleringar.

Jag tycker vi ska lyfta dessa lycksökare i debatten inför höstens val. Dessa människor är beredda riva upp allt och flytta, ibland med risk för sina liv, över halva klotet till ett land/kultur/språk som de inte känner för att nå ett bättre liv för sig själva och sina familjer. I dagens debattklimat bespottas dessa alltför ofta medan de i själva verket är sanna hjältar som vägar ta det här steget. Deras familjer, i generationer efter dem, har dem att tacka för så mycket.

När folk säger till mig, som flyttat med familj från Sverige till USA, att jag är så modig så kan jag inte låta bli att tänka på dem som har och har haft en så mycket svårare resa. Bara det att “åka tillbaka hem” faktist är ett ok alternativ för oss gör att all annan jämförelse känns löjlig.

Vi lever i en globaliserad värld och det blir rent tekniskt allt lättare och säkrare (mer för vissa än för andra) att flytta på sig. Att vi då, explicit, ska göra det besvärligare för folk att ta sig hit med hjälp av krångliga regler och krav känns otroligt futtigt.

Som svensk medborgare finns inga krav (vad jag vet) för att få vara här i landet. Varför ska vi göra det så svårt för andra att vara här? Debatten handlar oftast om huruvida dessa människor är “bra” för Sverige medan vi helt ignorerar huruvida Sverige är bra för dessa människor. Lite grann som vi resonerar kring svenska medborgare fast tvärtom. Vi frågar nästan aldrig huruvida en enskild medborgare är bra för Sverige utan hur Sverige ska vara bra för dessa medborgare.

Ofta pratas det om skuggsamhällen om människor som befinner sig i Sverige men som inte “har rätt” till det.

I själva verket utgör skuggsamhället alla de som vill vara i Sverige men inte får det. Att de lyckats ta sig hit rent fysiskt är ju egentligen bara en detalj i sammanhanget, eller? Om inte, så bör vi ju börja bygga en mur omedelbart.

Exempelvis, varför har illegala invandrare i Sverige massvis med rättigheter (sjukvård, skola, etc.)? Är inte detta bara ett tydligt exempel på vår dubbelmoral?

Jag tycker vi ska vända debatten och politiken så att Sverige kan vara bra för så många som möjligt istället för att utvärdera ifall människor är bra för Sverige. Ofta får jag “fri invandring” slängt i ansiktet som en orealistisk utopi bland extremister som syftar till att ta död på diskussionen. Vi kanske aldrig kan nå denna utopi men som värdegrund (d.v.s., människors lika rätt att röra pa sig) borde den åtminstone kunna ta ut kompassriktningen i vår framtida immigrationspolitik.